I blame you, Henrik Schyffert!
Som ett exempel så diskuterade jag och K Agneta "Deepak Chopra är min homeboy" Sjödin. Jag står inte ut med henne! Jag kan inte göra något åt det, men helt automatiskt börjar det flyga elakheter och spydigheter ur mej.
Tror ni inte, innerst inne, att hon faktiskt har haft stor positiv påverkan på folk? Tror ni inte att hon med sina (löjliga och fullständigt överpretentiösa blaha-)böcker faktiskt har hjälpt folk?
Vi kan bara inte se eller förstå det, eftersom vi är ironiker. Elaka, tykna och spydiga människor som tror att vi är bättre än alla andra. Är det inte egentligen vi som borde skärpa oss? Agneta försöker ju bara vara snäll. (och tjäna pengar på stackars lättköpta människor. Oops.)
Torr humor i vardagen
- Två cheesburgare , inslagna tack.
- Vill du ha snöre till inslagningen?
Konversation med mej själv
- Det headsetet som var begynnarens, men som jag fick eftersom jag lovade att aldrig med lämna ett headset framme?
- Ja, just det headsetet.
Det ligger en 30-åring i mitt sovrum...
Idag fyller min älskade begynnare 30, hurra hurra hurra! Kl halv tre skall jag gå in och väcka honom med en toast, en vacker liten visa och presenter.
Folkets jubel för amo! Wooooooooooo!
(Här hade jag lagt ut en bild på honom, men det tycker han inte om. Håll istället till godo med denna vackra illustration, som faktiskt ändå är ganska lik!)
Strukturalist, ja visst!
Pratade med min kära vän bittermandeln här om dagen. Vi diskuterade lite om midsommar, och kom plötsligt på en rolig grej! Det är nämligen så att det har uppstått ett mönster i hur vi firar midsommar tillsammans.
Midsommar för två år sedan var en riktig röjarskiva. Alla utom begynnaren, som i princip var nykter, var out of control. Jag spydde jordgubbar i en papperskorg, och var helt övertygad om att det var blod. Emma (alltså bittermandeln) dansade naken i en pöl av screwdriver.
Förra midsommarafton var rollerna ombytta. Det var Emmas tur att spy, inte i en papperskorg dock. (Eftersom hon låg på badrumsgolvet så var toaletten mycket mer nära tillhands) Begynnaren var helt väck, och sprang omkring naken. Jag var nykter.
Jag och Emma kom således fram till att denna midsommar är det jag som skall vara naken, begynnaren som skall spy och Emma som skall vara nykter.
Vet inte om jag känner mej helt bekväm med den här vetskapen. Men det är väl helt enkelt så att jag måste inse, i Levi-Strauss anda, att detta är ett undermedvetet universellt mönster för att fira midsommarafton. Antar att detta är något jag måste leva med, det är väl en cykel som kommer att pågå under resten av mitt liv.
Jaja, vad är väl en midsommar utan lite skandaler.
FEAR!
Som ett exempel var jag när jag precis fått mitt första visa-kort rädd för att betala med det i butiker där man verifierar med kod i stället för sin namnteckning. Jag var rädd för att jag inte skulle förstå hur man gör och bli utskrattad av expiditen. Jag har också varit rädd för att ringa till banken och att åka tåg.
Just nu kommer jag inte på mågot jag är rädd för. Är mitt liv slut nu? Har jag gjort allt nu? Finns det inget spännande kvar?
Eller, hemska tanke, är jag vuxen nu?
Det går jag helt enkelt inte med på. När jag kommer hem ikväll skall jag lyssna på Aqua, kolla på disneyfilm och ha på mej mina rosa moonboots. Det är mitt rätta element!
(Jo, jag har fortfarande en fasa kvar. Att bli vuxen. Skönt)
Fullständigt normal.
Idag har jag på mej följande:
Grön tant-sjal i håret
Lila klänning
Grå byxor
Rosa fluffiga "moonboots"
Och, som kronan på verket, pilotglasögon.
Inga konstigheter? Väl?
