HelloAnna

Jag har ganska många specialrutiner i mitt liv. En är att jag ibland brukar göra bokslut över vad jag är rädd för kanske någon gång i halvåret. Jag stannar upp i vad jag gör och funderar över mina för tillfället största fasor, och så gör jag en liten lista i mitt huvud. Vi pratar alltså inte om små dålig-dag-fasor, utan de som inte försvinner förrän jag har gjort något åt dem.
Som ett exempel var jag när jag precis fått mitt första visa-kort rädd för att betala med det i butiker där man verifierar med kod i stället för sin namnteckning. Jag var rädd för att jag inte skulle förstå hur man gör och bli utskrattad av expiditen. Jag har också varit rädd för att ringa till banken och att åka tåg.

Just nu kommer jag inte på mågot jag är rädd för. Är mitt liv slut nu? Har jag gjort allt nu? Finns det inget spännande kvar?

Eller, hemska tanke, är jag vuxen nu?

Det går jag helt enkelt inte med på. När jag kommer hem ikväll skall jag lyssna på Aqua, kolla på disneyfilm och ha på mej mina rosa moonboots. Det är mitt rätta element!

(Jo, jag har fortfarande en fasa kvar. Att bli vuxen. Skönt)