HelloAnna

Jag och de andra som föddes samtidigt som jag växte ju upp under 90-talet. Ironins årtionde. Jag undrar hur skadade vi blev egentligen. I bland undrar jag om vi inte missar mycket av det fina, vackra och innerliga som ändå finns, för att i stället fnysa, ironisera och avfärda alla som VERKLIGEN försöker med något som patetiska.

Som ett exempel så diskuterade jag och K Agneta "Deepak Chopra är min homeboy" Sjödin. Jag står inte ut med henne! Jag kan inte göra något åt det, men helt automatiskt börjar det flyga elakheter och spydigheter ur mej.

Tror ni inte, innerst inne, att hon faktiskt har haft stor positiv påverkan på folk? Tror ni inte att hon med sina (löjliga och fullständigt överpretentiösa blaha-)böcker faktiskt har hjälpt folk? 

Vi kan bara inte se eller förstå det, eftersom vi är ironiker. Elaka, tykna och spydiga människor som tror att vi är bättre än alla andra. Är det inte egentligen vi som borde skärpa oss? Agneta försöker ju bara vara snäll. (och tjäna pengar på stackars lättköpta människor. Oops.)