The shame!!!

Hallå där vänner

Helgen var fantastisk. Lördagen var full av trevliga vänner, god mat, smarriga efterrätter och tacky musik. Malin tog hem storvinsten på 180kr i eurovisiontävlingen. I söndags klämde jag, Maria och Petter in oss i världens minsta bil och åkte in till stan för att käka en supergod brunch. Det var fint helt enkelt!

Men, den egentligen viktigaste och mest spektakulära saken hände redan på lördag förmiddag. Jag och Begynnaren städade inför finbesöket och skulle gå till återvinningsstationen för att slänga massa glasflaskor och annat. Alla flaskor låg i en stor påse, det var säkert 50 flaskor så påsen var överfull...
När vi går i trappan här huset tittar jag på påsen och tycker det ser lite osäkert ut och säger till Peter "Är du säker på att det där håller?" Jadå hinner han precis svara och sen går allt i ultrarapid. Jag ser hur handtaget till påsen brister och alla flaskor rasar ut på betonggolvet med ett öronbedövande brak. Alltså det var det värsta jag har hört! Grannarna måste ha blivit livrädda. Hela trapphuset är täckt med klaskross, öl- och whiskeyslattar och förödelsen är total.
Vi fick ju så klart gå tillbaka upp till lägenheten och hämta sopkvast och skurhink och städa hela trapphuset. Det var så fruktansvärt förnedrande och jag är säker på att grannarna på våning två stod och fnissade och tittade i sina kikhål.

Ja ja. Nu luktar trapphuset liljekonvalj, och det är ju inte äckligt.

Dagens moodswing

Varför tog jag inte
kort på glaskaoset???

Och för övrigt...

...så klarade jag inte melodikrysset idag heller! Barnvisa och vuxenvisa blev mitt fall.


Folk!

Gruppövning i skolan igår. Vi pratade om aboriginerna och vilken skuld eller vilket ansvar Australiens regering och folk men även världens folk har i deras situation. Inte värt att gå in på djupet mer här. Anyhow. En gubbe i min grupp började prata, och jag höll på att trilla av stolen. Han predikade om att vi, som lever i utvecklade samhällen, har ansvar för att hjälpa ursprungsbefolkningen. (so far so good) Sen sa han att vi måste hjälpa dem att bli precis som oss. Han sa att alla vet ju att alla vill leva i ett demokratiskt välfärdssamhälle precis som vårat. Det finns ett utvecklingståg, och vi måste se till att de går på det för att nå samma nivå, och underbara samhälle, som vi har. !!! Han var så genomevolutionistisk och trångsynt så jag höll på att svimma!
Jag håller tummarna för att han är ett undantag, för om han är representativ för gemene man flyttar jag ut i bushen.


Ventilerar

Tänker inte tala om vad som hänt, men FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!! HELVETE!!!!!

Idag har jag sån jävla otur så jag vet inte vad jag ska ta mej till. Borde låsas in. Jävla skit också. Fuck.


Instant Karma

För ett par dagar sen sa jag till min kära vän bittermandeln: "Jag tror inte på karma. Jag tror på inställning och förväntningar" Well, in my face...
I helgen var mina föräldrar och min bror på en fest. En fest som det har snackats om i flera år. Jag längtade så mycket, och hade verkligen hoppats att den skulle bli av. Det blev den ju uppenbarligen...men mina föräldrar glömde att bjuda mej.

Kära mamma och pappa, hur kunde ni glömma eran äldsta dotter???

Jaja. Jag gillar det inte, men jag accepterar det eftersom jag inte hjälpte alkisen på pressbyrån.

FRA

Jag måste väl, som alla andra bloggare, ventilera lite om FRAförslaget.
Det är helt absurt enligt mej. Att Sverige, som definitivt inte hotas av terrorism, skall införa en lag som så extremt går ut över invånarna är galet och helt fel. Vår rätt till privatliv och integritet hotas, och ingen kan vara säker på att den inte avlyssnas. Trots att man enligt FRA enbart skall avlyssna trafik mellan sverige och andra länder, så kommer alla att påverkas då många företag har servrar utomlands och på så vis kan information som går från en person till en annan i sverige gå via en server utomlands. Google har sagt följade:

"Förslaget är sprunget ur en tradition inledd av Saudiarabien och Kina och hör helt enkelt inte hemma i en västerländsk demokrati."

Man kan ju inte gör annat än att nicka medhållande.

Det är så vaaaaarmt!

Puh! Jag dör av värmeslag.

Jag har ångest över sista tentan. Har dragit ut på det in i det sista, men nu måste jag verkligen sätta fart! Har bokat upp hela helgen från och med torsdag, så i morgon skall den vara färdigskriven. Och jag läser fortfarande litteraturen och har inte skrivit ett ord so far. Lycka till Anna.
 
Brorsan tar studenten på torsdag. Det innebär att det år tre år sen jag söp mej sketfull på ouzo och fanta och försökte planka in på det sämsta utestället i Borås. Frågan är om jag har utvecklats nått på de tre åren. Troligen inte.

Me and the devil blues

Fan vad jag hatar att vänta. Finns det ett sämre sätt att spendera sin tid? Knappast.
Man bara sitter och gör inget vettigt. Man kan inte börja med något, för när som helst kan väntan vara över. Så man glor. Ut genom ett fönster, på en fläck i taket eller på något annat som man är helt ointresserad av.

Just nu väntar jag på inspiration, och på att begynnaren skall vakna. Och underhåller mej med lite blues så länge.

(ja. i detta fall är det begynnaren som är the devil)



Italy - here we come!

Så där ja! Då var resan till Italien bokad och klar. Se upp Italien!

Är det någon mer än jag som får ångest när man beställer saker genom internet? Det händer till och med när jag beställer ett par fjuttiga böcker från bokus. Tänk då hur det känns att betala 4 flygbiljetter! Jag har suttit här och ojjat mej, slitit mitt hår, gått igenom stavningen på namnen och kollat tider och datum i ca en timma nu.

Galen? Jag? Nädå.

Breakdown

Jag har precis kommit ut ur en tentaperiod. I måndags, kl. 12.15 skickade jag in 3,5 sidor med blaj.
Helgen var hektisk. Jag hade haft 2 veckor på mej att skriva tentan, men hade inte satt igång när jag på fredagen kom hem till mina föräldrar. Både lördagen och söndagen var i princip fullbokade. Ångsten låg runt knuten och lurade.
På lördagen hade jag lovat att fixa mat. Fyllda kycklingfileer stod på menyn, och jag började att fixa. Tinade kycklingen, skar upp den, fyllde den och satte igång två stekpannor eftersom jag skulle steka 6 fileer samtidigt. Då, när jag hade lagt i alla kycklingbitar i pannorna, kom den totala mentala härdsmältan. Kycklingarna var olika tjocka, det osade och skvätte om oljan och det fräsande ljudet var fullständigt outhärdligt. Paniken smockade till mej i magen med enorm kraft.
"Maaaaammaaaaa! Hjääälp mej! Jag kan inte steka kycklingen!!!"
Mamma var tvungen att rusa in i köket för att komma till undsättning.
"Så, nu tar vi ett lock och lägger på här. Så, så, nu ordnar vi detta. Lugna ner dej, det löser sig."
Jag kom ut på andra sidan och lyckades i alla fall ta ut potatisen ur ugnen och duka.

Jag har alltid hävdat att jag presterar bäst under press, men det där var fan inte roligt. Det kanske kan vara en bra idé att ta tag i saker i tid. Kanske...

Konversation med mej själv

- Nu har Ozzy ätit upp ett headset till.
- Det headsetet som var begynnarens, men som jag fick eftersom jag lovade att aldrig med lämna ett headset framme?
- Ja, just det headsetet.

Att vara eller att inte vara - en bimbo

Idag har jag faktiskt gjort bort mej lite...
För ett par dagar sedan köpte jag till slut min efterlängtade Ph-lampa. När jag kom hem upptäckte jag att det inte satt någon kontakt på sladden, så dagen efter svassade jag in på Klas Ohlsson och köpte en kontakt. (efter typ 20minuters vridande och vändande på varenda kontakt i hela butiken...) Väl hemma skulle jag ju koppla på kontakten, vilket jag faktiskt lyckades med efter ett långt rådslag med mamma över telefonen. Gött! tänkte jag. Detta gick ju smärtfritt. Men icke.
När jag skulle trycka i lampkontakten i takkontakten fungerade det inte. Jag tryckte och tryckte, och trodde till slut att jag lyckats, men inget ljus kom ut lampan. Det enda som hände var att lampkontakten satt stenhårt fast i takkontakten, och det krävdes enorma krafter för att (efter ett par pauser) få ut den. Jävla Skitlägenhet! tänkte jag och svor så det osade över 50tals lägenheter med antika kontakter och allt. Jag ringde fastighetsskötaren och sa att han var tvungen att komma upp och fixa min takkontakt eftersom den var sönder.
I dag kom han. Han tittade på lampan, han tittade på kontakten, han ställde sig på en pall och tryckte in kontakten, och vips så kom det ljus ur lampan!

Och jag fyrade av mitt allra fnittrigaste skratt och sa "Ojojoj vad du var teknisk då!" med ljus stämma. Aj, min självkänsla...

Ang saker som är jobbiga men ändå bra

Jobbigt 1) Japp, jag tränat faktiskt fortfarande. Tro det eller ej! Både i måndags och idag har jag varit på fysiken och svettats. Måste säga att jag är väldigt stolt över mej själv som äntligen har tagit tag i mitt liv...

Jobbigt 2) Fick tillbaka min senaste tenta idag. Jag vick VG! Alltså lyckades jag när jag bakfull, trött och ångestfylld sista dagen innan inlämningen skrev hela skiten. Det var JOBBIGT! (Men jag var bra)


Jobbigt 3) Mina byxor är för tajta. Men det är bra för då blir jag mer pushad till att träna!


Jobbigt 4) Jag har inte pluggat till duggan på fredag. Detta är bara jobbigt och inte alls bra.


Får man aldrig ha lite jävla tur någon endaste gång.

Ja här trodde vi att vi lyckats hitta ett lugnt hus att ha lägenhet i, men icke. Hela gårdagen, i alla fall fram till 23 när jag somnade, och hela idag har grannen spelat hög musik. Hysteriska basgångar och frenetiska trummor surrar i mitt huvud. Varför kan inte grannar med smak för hög volym åtminstone lyssna på bra musik???

Okej, vi är ännu inte uppe i samma örondödande volym som i den förra lägenheten, och än har jag inte känt lukten av braj i trappuppgången, men det är säkert bara en tidsfråga.

Jag håller tummarna för att det bara är någon fjortis som har en FF-helg. Men om det här fortsätter i fler dagar tar jag på mej mitt bitch-face och går och knackar på. (Men jag tar med mej begynnaren. Vem vet vad det bor för läskiga typer här i huset. Dom kanske dricker ALKOHOL!!!)


image30

Master of the antiklimax

Alltså vad är det med nyårsafton egentligen. Varje år går vi runt med jätteförväntningar som utan undantag exploderar i ett gigantiskt antilimax någon gång efter 1tiden på natten. Detta år var inget undantag.
Känner inte för att gå in på detaljerna, men båda jag och begynnaren vill fortfarande gömma oss bakom skämskudden varje gång vi kommer och tänka på det. Fya.

Vi i sverige har en galen supakultur, som får oss att vid varenda tillfälle som ges supa oss dräggfulla och göra bort oss. Varför inte bara dricka en halv flaska vin till maten och kanske ett par glas champagne till 12slaget och sedan bara vara trevligt salongsberusade och behagliga. Det är ett mysterium.

Nåsta nyår kommer jag vara väldigt återhållsam. Det blir bäst så, det vet vi allihopa.

Och vi vet allihopa hur det egentligen kommer bli.

Hur har ni tänkt att jag skall lösa det här?

På fredag skall jag julshoppa med en vän. På Lördag skall jag festa med ett par andra vänner. På söndag ska jag fira advent med min familj (hade jag tänkt...har inte frågat dem), och på måndag skall jag lämna in min hemtenta som jag fick i förrgår. Frågan lyder: När skall jag hinna skriva den?

Jaha..nu istället för att blogga? jaha..


Love me or hate me, that is the question

Varför ska man alltid vara så jävla snäll? Det räcker väl om man är snäll när man pratar MED en person, eller måste man också vara snäll när man pratar OM en person? Hur ska man orka vara snäll hela tiden?
Det orkar inte jag i alla fall. Någonstans måste man ju få ventilera lite. Att ironisera, kritisera och vara sarkastisk är det bästa jag vet.
Att hitta på saker och ljuga är där emot en helt annan sak. Jag skulle aldrig sprida lögner om andra människor.
Men om en person är korkad får han fan skylla sig själv.

Vem har tagit mina pengar?

Jag blev bjuden på en frän fest i helgen. Var tvungen att tacka nej på grund av pengabrist och tidsbrist.
Tidsbristen är ju inte mycket att gör åt, men hur fan har jag än en gång lyckets göra av med alla mina pengar??? Studiebidrag, studielån och ett par tusen extra i lön, men still. Suck.
I morgon skall jag i alla fall baka dinkelbröd. Nyttigt, och väldigt mycket billigare än att köpa färdigt bröd. Men hur kul är det? Njaäää


Fattig för att jag är snäll

Jag har precis köpt en geniaaaalisk present till min älskling som fyller 30 i vår. Vågar inte skriva vad det är, för ibland tittar han faktiskt in här. Men jag kan säga så mycket som att jag var tvungen att gå upp tidigt, slita mitt hår, sitta på helspänn i timmar och länsa mitt kontokort. Kan ni gissa? Ojojoj vad jag är snäll!

Saker som händer

Min umgängeskrets består av extremt olika personer. Vissa har jag känt hela livet, andra inte. Alla är unika och underbara.
Just nu händer det grejer. Vissa har fastnat i självdestruktiva beteenden och är påväg mot hemskheter. Vad gör man? Om man har försökt prata med en människa, gjort allt man kan, ställt upp och varit bollplank men ändå inte lyckas hjälpa, vad gör man? Skall jag bara stå brevid och titta när en av mina favoritmänniskor gång på gång sätter sig i problem och förvärrar sin livssituation? Det vill jag ju sljälvklart inte, men jag har försökt allt. Jag har skällt, stöttat, gett råd och försökt pusha i rätt riktning. Suck, hjälp mej...


Tidigare inlägg
RSS 2.0