HelloAnna

jaja, jag kanske är lite dålig på att blogga.... Nu har jag i alla fall något viktigt att säga!

Träd är bra. Träd är viktigt. Jag älskar träd! Därför ska jag ägna hösten åt att rädda träd. Det kan man göra om man går in på Ett klick för skogen, lägg sajten som startsida och klicka varje dag!
Man kan även, och det skall jag också göra, köpa julkort från Vi-skogen. Det är också bra!

Så mina vänner, nu satsar vi lite på träden! Så lover jag att satsa lite på bloggen. Tror jag.

Shit, här kommer mitt tredje inlägg för dagen. I'm on fire!!!
Okej. Eftersom det fungerade så bra till min födelsedag så tänker jag lägga upp en önskelista inför jul.

 - Singstar till PS3 
 - Folklore till PS3
 - Armband från One of a kind. Finns på http://www.kyssjohanna.se/ för 345 kr. Sök på artnr 5478892215899

 - Presentkort på intersport, stadium eller någon annan sportaffär.
 - Kokbok. Inte nån vanlig utan gärna en som fokuserar på ett visst land eller en viss sorts mat.
 -  Blå skål (stor eller liten) eller fat (det stora) ur Iittalas Taika-serie 
 - Filippa K muggar (dots eller blomma grå)
 - Locktång
 - PH5 lampa ( ja jag inser att chansen är liten. Om jag inte får en så köper jag en själv!)
 - Ittalas marimekkoskål, pomerans
 - Presentkort på Åhlens

Komme inte på något mer nu... Kanske uppdaterar efterhand.

Puss nu

Julkort är bra. De ger en möjlighet att uppmärksamma alla de man ignorerat resten av året...
Nu har jag beställt julkort, från VI-skogen. Ett julkort innebär ett planterat träd vid Victoriasjön i Afrika. Bra grej tycker jag. Nu kan jag både minska min världs-smärta och mitt dåliga umgänges-samvete på samma gång. Toppen!

Inte Victoriasjön, men en annan sjö i Tanzania. Och ett träd.

Jag åker mycket spårvagn. Från där jag bor in till stan tar det cirka 20 minuter, och att åka den resan minst 2, ofta fler, gånger om dagen är inte sådär jätteinspirerande. Därför lyssnar jag alltid på radio, och sitter oftast helt omedveten om omvärlden och glor ut genom fönstret. Eftersom jag bor på ändhållplatsen är spårvagnen tom när jag går på den, och om jag har mycket grejer med mej brukar jag ställa mina saker på sittplatsen bredvid mej. Nu kommer vi till pudelns kärna: Efter ett par hållplatser är det ibland ganska mycket folk i vagnen och det börjar bli ont om platser. Därför vill ju folk självklart att jag ska flytta min väska så de kan sitta bredvid mej, men eftersom jag befinner mej i min egen värld så märker jag oftast inte när det blir fullt. Det smartaste att göra här borde ju rimligtvis vara att säga: Ursäkta, kan du flytta din väska, eller Kan jag sitta här, men så gör folk inte i allmänhet. En av taktikerna, som jag finner väldigt irriterande, är att bara ställa sig och titta på platsen och min väska. Inte säga ett ljud, bara stå och glo som en lobotomerad kossa. När jag väl upptäcker att min väska är betraktad flyttar jag givetvis mina grejer, men vad jag egentligen vill är att ta tag om människans axlar, ruska om henne och skrika: "Men säg nått då för helvete!" Fast det gör jag ju inte... En annan taktik, den värsta av dem alla, gåt till på följande sätt. Närma dej platsen du vill ha, vänd dej långsamt om, gärna kanske en meter från platsen, böj dej lite framåt och backa mot platsen. Observera att det måste gå långsamt, för annars kanske personen som blockerar platsen inte upptäcker din stora röv. Har man riktig otur dröjer det ett tag innan man upptäcker rumpan som sakta är på väg mot en, och måste snabbt som ögat rycka undan sin väska precis innan rumpan dimper ner på sätet bredvid. Allvarligt, hur svårt är det att be någon flytta en väska??? ALLVARLIGT?

Okej, jag inser att jag låter dömande, men människor är ju så spåniga så det är svårt att låta bli.