And by the way...
On the road again
So let's go!
Ljus, den fantastiske getherden.
Döden, aldrig och för evigt.
Jag lever mitt liv i någon sorts bubbla av förnekelse. Det finns inte mycket som jag inte skulle kunna trycka undan och begrava i mitt sinne. Men ibland händer det saker som pickar hål på min sköna förnekelsebubbla, och när jag igår fick reda på att Heath Ledger har avlidit blev det en liten spricka. Jag mådde inte alls bra, vilket ju är konstigt eftersom vi pratar om en person som jag aldrig träffat eller egentligen inte vet någonting om.
Jag har funderat på det där, och kommit fram till vad det är jag är mest rädd för i hela världen. Det är ALDRIG, och när saker försvinner FÖR EVIGT. Heath Ledger kommer aldrig mer finnas, han är borta för evigt. Hur kan någon som fanns i förrgår inte finnas längre? Vara helt försvunnen? Aldrig mer finnas?
Att saker är på ett sätt, och aldrig kommre bli på något annat sätt, det är läskigt. Det är när det inte finns minsta rum för förändring eller förbättring som jag blir galen.
Okej, detta kanske låter flummigt, men det sanningen. Sanningen som jag för det mesta lyckas trycka undan, men som just idag är obehagligt närvarande.
Övrig information
Jag har bestämt att jag skall bli Photoshopexpert. Då kommer jag kunna tjäna asamycket pengar. Skitbra. Roade mej hela morgonen med att redigera bilder. Emma, om du undrar hur du ser ut i grönt hår så ser det helt ok ut. Jag passar däremot inte bra i lila.
Puss nu
Att vara eller att inte vara - en bimbo
För ett par dagar sedan köpte jag till slut min efterlängtade Ph-lampa. När jag kom hem upptäckte jag att det inte satt någon kontakt på sladden, så dagen efter svassade jag in på Klas Ohlsson och köpte en kontakt. (efter typ 20minuters vridande och vändande på varenda kontakt i hela butiken...) Väl hemma skulle jag ju koppla på kontakten, vilket jag faktiskt lyckades med efter ett långt rådslag med mamma över telefonen. Gött! tänkte jag. Detta gick ju smärtfritt. Men icke.
När jag skulle trycka i lampkontakten i takkontakten fungerade det inte. Jag tryckte och tryckte, och trodde till slut att jag lyckats, men inget ljus kom ut lampan. Det enda som hände var att lampkontakten satt stenhårt fast i takkontakten, och det krävdes enorma krafter för att (efter ett par pauser) få ut den. Jävla Skitlägenhet! tänkte jag och svor så det osade över 50tals lägenheter med antika kontakter och allt. Jag ringde fastighetsskötaren och sa att han var tvungen att komma upp och fixa min takkontakt eftersom den var sönder.
I dag kom han. Han tittade på lampan, han tittade på kontakten, han ställde sig på en pall och tryckte in kontakten, och vips så kom det ljus ur lampan!
Och jag fyrade av mitt allra fnittrigaste skratt och sa "Ojojoj vad du var teknisk då!" med ljus stämma. Aj, min självkänsla...
Insikt 2.0
Har så sjukt mycket saker som ligger och släpar just nu. Vet inte hur jag skall hitta energi att ta tag i allt. Redbull kanske. Hur blev det så här? Jag är ju egentligen ambitiös och har gigantiska krav på mej själv. Jag tror att jag är bäst på allt, men hur skall man kunna vara det om man inte orkar anstränga sig och satsa lite. Fy vad jag är missnöjd med mej själv just nu. Jag borde ge mej själv utegångsförbud eller indragen veckopeng eller något.
Någon som har lite motivationstips? Snälla? Börjar starkt tvivla på min egen kapacitet här...
Jaja. Ångesten skyller jag på Florence Valentin. Resten är mitt eget fel.
Ang saker som är jobbiga men ändå bra
Jobbigt 1) Japp, jag tränat faktiskt fortfarande. Tro det eller ej! Både i måndags och idag har jag varit på fysiken och svettats. Måste säga att jag är väldigt stolt över mej själv som äntligen har tagit tag i mitt liv...
Jobbigt 2) Fick tillbaka min senaste tenta idag. Jag vick VG! Alltså lyckades jag när jag bakfull, trött och ångestfylld sista dagen innan inlämningen skrev hela skiten. Det var JOBBIGT! (Men jag var bra)
Jobbigt 3) Mina byxor är för tajta. Men det är bra för då blir jag mer pushad till att träna!
Jobbigt 4) Jag har inte pluggat till duggan på fredag. Detta är bara jobbigt och inte alls bra.
Insikt
Idag har jag gjort en omvälvande upptäkt. Sitter och läser inför en tenta, idéhistoria är det som för tillfället är på tapeten. En av filosoferna som omnämns är John Locke. Ringing any bells???
Ja just det. John Locke är en av karaktärerna i Lost. Hmm... Mystiskt tänkte jag och var ju självklart tvungen att googla detta. Det visar sig att Locke karaktären verkligen är döpt efter Locke filosofen. Och han är inte den enda!!!
Kolla här!
(biden kommer från lostpedia, http://www.lostpedia.com/wiki/Philosophy)
Ja, mina vänner. Jag vet. Detta är stort.
Det blir bara att titta på alla avsnitt av Lost igen.
Får man aldrig ha lite jävla tur någon endaste gång.
Okej, vi är ännu inte uppe i samma örondödande volym som i den förra lägenheten, och än har jag inte känt lukten av braj i trappuppgången, men det är säkert bara en tidsfråga.
Jag håller tummarna för att det bara är någon fjortis som har en FF-helg. Men om det här fortsätter i fler dagar tar jag på mej mitt bitch-face och går och knackar på. (Men jag tar med mej begynnaren. Vem vet vad det bor för läskiga typer här i huset. Dom kanske dricker ALKOHOL!!!)
Master of the antiklimax
Känner inte för att gå in på detaljerna, men båda jag och begynnaren vill fortfarande gömma oss bakom skämskudden varje gång vi kommer och tänka på det. Fya.
Vi i sverige har en galen supakultur, som får oss att vid varenda tillfälle som ges supa oss dräggfulla och göra bort oss. Varför inte bara dricka en halv flaska vin till maten och kanske ett par glas champagne till 12slaget och sedan bara vara trevligt salongsberusade och behagliga. Det är ett mysterium.
Nåsta nyår kommer jag vara väldigt återhållsam. Det blir bäst så, det vet vi allihopa.
Och vi vet allihopa hur det egentligen kommer bli.
