Döden, aldrig och för evigt.
Jag lever mitt liv i någon sorts bubbla av förnekelse. Det finns inte mycket som jag inte skulle kunna trycka undan och begrava i mitt sinne. Men ibland händer det saker som pickar hål på min sköna förnekelsebubbla, och när jag igår fick reda på att Heath Ledger har avlidit blev det en liten spricka. Jag mådde inte alls bra, vilket ju är konstigt eftersom vi pratar om en person som jag aldrig träffat eller egentligen inte vet någonting om.
Jag har funderat på det där, och kommit fram till vad det är jag är mest rädd för i hela världen. Det är ALDRIG, och när saker försvinner FÖR EVIGT. Heath Ledger kommer aldrig mer finnas, han är borta för evigt. Hur kan någon som fanns i förrgår inte finnas längre? Vara helt försvunnen? Aldrig mer finnas?
Att saker är på ett sätt, och aldrig kommre bli på något annat sätt, det är läskigt. Det är när det inte finns minsta rum för förändring eller förbättring som jag blir galen.
Okej, detta kanske låter flummigt, men det sanningen. Sanningen som jag för det mesta lyckas trycka undan, men som just idag är obehagligt närvarande.
