HelloAnna

Jag åker mycket spårvagn. Från där jag bor in till stan tar det cirka 20 minuter, och att åka den resan minst 2, ofta fler, gånger om dagen är inte sådär jätteinspirerande. Därför lyssnar jag alltid på radio, och sitter oftast helt omedveten om omvärlden och glor ut genom fönstret. Eftersom jag bor på ändhållplatsen är spårvagnen tom när jag går på den, och om jag har mycket grejer med mej brukar jag ställa mina saker på sittplatsen bredvid mej. Nu kommer vi till pudelns kärna: Efter ett par hållplatser är det ibland ganska mycket folk i vagnen och det börjar bli ont om platser. Därför vill ju folk självklart att jag ska flytta min väska så de kan sitta bredvid mej, men eftersom jag befinner mej i min egen värld så märker jag oftast inte när det blir fullt. Det smartaste att göra här borde ju rimligtvis vara att säga: Ursäkta, kan du flytta din väska, eller Kan jag sitta här, men så gör folk inte i allmänhet. En av taktikerna, som jag finner väldigt irriterande, är att bara ställa sig och titta på platsen och min väska. Inte säga ett ljud, bara stå och glo som en lobotomerad kossa. När jag väl upptäcker att min väska är betraktad flyttar jag givetvis mina grejer, men vad jag egentligen vill är att ta tag om människans axlar, ruska om henne och skrika: "Men säg nått då för helvete!" Fast det gör jag ju inte... En annan taktik, den värsta av dem alla, gåt till på följande sätt. Närma dej platsen du vill ha, vänd dej långsamt om, gärna kanske en meter från platsen, böj dej lite framåt och backa mot platsen. Observera att det måste gå långsamt, för annars kanske personen som blockerar platsen inte upptäcker din stora röv. Har man riktig otur dröjer det ett tag innan man upptäcker rumpan som sakta är på väg mot en, och måste snabbt som ögat rycka undan sin väska precis innan rumpan dimper ner på sätet bredvid. Allvarligt, hur svårt är det att be någon flytta en väska??? ALLVARLIGT?

Okej, jag inser att jag låter dömande, men människor är ju så spåniga så det är svårt att låta bli.

Jag blev bjuden på en frän fest i helgen. Var tvungen att tacka nej på grund av pengabrist och tidsbrist.
Tidsbristen är ju inte mycket att gör åt, men hur fan har jag än en gång lyckets göra av med alla mina pengar??? Studiebidrag, studielån och ett par tusen extra i lön, men still. Suck.
I morgon skall jag i alla fall baka dinkelbröd. Nyttigt, och väldigt mycket billigare än att köpa färdigt bröd. Men hur kul är det? Njaäää