HelloAnna

Jag har precis kommit ut ur en tentaperiod. I måndags, kl. 12.15 skickade jag in 3,5 sidor med blaj.
Helgen var hektisk. Jag hade haft 2 veckor på mej att skriva tentan, men hade inte satt igång när jag på fredagen kom hem till mina föräldrar. Både lördagen och söndagen var i princip fullbokade. Ångsten låg runt knuten och lurade.
På lördagen hade jag lovat att fixa mat. Fyllda kycklingfileer stod på menyn, och jag började att fixa. Tinade kycklingen, skar upp den, fyllde den och satte igång två stekpannor eftersom jag skulle steka 6 fileer samtidigt. Då, när jag hade lagt i alla kycklingbitar i pannorna, kom den totala mentala härdsmältan. Kycklingarna var olika tjocka, det osade och skvätte om oljan och det fräsande ljudet var fullständigt outhärdligt. Paniken smockade till mej i magen med enorm kraft.
"Maaaaammaaaaa! Hjääälp mej! Jag kan inte steka kycklingen!!!"
Mamma var tvungen att rusa in i köket för att komma till undsättning.
"Så, nu tar vi ett lock och lägger på här. Så, så, nu ordnar vi detta. Lugna ner dej, det löser sig."
Jag kom ut på andra sidan och lyckades i alla fall ta ut potatisen ur ugnen och duka.

Jag har alltid hävdat att jag presterar bäst under press, men det där var fan inte roligt. Det kanske kan vara en bra idé att ta tag i saker i tid. Kanske...