Kulturell och speciell
I lördags varjag på fest. I ett kollektiv som tagit över att gammalt bryggeri. Liveband som spelade progg och blues, kompisar som rökte braj med varandra, vänner som hånglade. Fränt.
Jag vill också vara kulturell och speciell. Hela mitt liv har jag trott att jag kommer bli kulturell och speciell. Nu sitter jag här i min normala tvåa, kaffekokaren puttrar i det helt normala köket, pojkvännen sover i det helt normala sovrummet. Jag är inte kulturell och speciell, jag är en helt jävla vanlig Svensson.
FUCK
ah min alskade rockbabe! evt du. manga ganger pa den har resan nar jag tank: "fan, varfor ar inte anna har?? " och efter att jag da berattat for mina nya
vanner om dig har beskrivningen varit just: kulturell och speciell! there you go honey. huvve pa spika
