HelloAnna

För ett par helger sedan bjöd jag och min pojkvänn ett par kompisar på meze. Ni vet, massa smårätter, typ som tapas fast från Libanon. Tio rätter blev det har jag för mej, inklusive olika sallader, stekt haloumi, hummus, falaffel med mera. Rakt igenom ett kullinariskt mästerverk enligt mej.

När jag måndagen efter var på jobbet kännde jag att detta var jag ju tvungen att skryta om. Jag menar tio olika rätter! Tio-rätters-middag! Det är inte vardagsmat det.
Problemet var att just de två jag satt och skröt för var båda persiska, och de höjde inte ens ett ögonbryn över mitt storverk. Den enda kommentar jag fick var "sånt äter vi varje dag". Vardagsmat, alltså.

There you go. Jag måste bli bättre på att välja mina skrytoffer.